satanindistortion

Livets vedermödor

Kategori: Allmänt

På pendeltågen jag åker med varje dag finns en liten, liten knapp. Den trycker man på när man ska öppna skjutdörren in till kupén, precis när man kommit in i vagnen. Och den knappen har jag försökt registrera mitt resekort mot. Två dagar i rad. Riktigt seriöst också. Jag har stått och tryckt kortet mot knappen och efter flera sekunder undrat varför det aldrig piper och lyser grönt. Sedan kommit på mitt misstag och bett till högre makter om att ingen såg det där.

Nyss höll jag på att slänga en sked i soptunnan också. Jag kan tolka saker fel här, men jag kanske borde läsa på om tecken på alzheimers...

En annan sak som jag har lagt märke till: Den enda gången som jag blir riktigt, riktigt glad. Ni vet sådär själaglad så man inte kan hålla sig utan bara spricker upp i världens leende, det är när jag får många likes på facebook eller instagram, eller retweets på twitter.

Jag är alltså en sorglig människa med ett enormt bekräftelsebehov som inom en snar framtid kommer få alzheimers alternativt en stroke.

Kul! Nu går jag och lägger mig...

Och förresten! Att trycka i sig den sista - ganska stora - biten av en morotskaka klockan tolv på natten precis innan man går och lägger sig, BARA för att den inte ska bli dålig och gå till spillo, det är fan HELT okej. Kom inte och säg nåt annat. Att man sen inte kan sova på grund av sockerchocken, det är priset man får betala.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: