satanindistortion

Var i Vidingsjö i går och såg Lars Winnerbäck göra sin sista spelning för sommaren. En grym konsert med en grym inramning! Några olika punkter: 

Låtarna. En dynamisk låtlista som bjuder på det mesta man vill ha. Rocknummer, ett akustiskt parti och flera nya låtar. Första låten, nya Jag har köpt en kostym är fruktansvärt tung och bra, väldigt mycket Thåström över den. Den akustiska delen är också klockren med bland andra En tätort på en slätt och Elegi. En hel del av låtarna har fått nya kostymer, som oftast passar riktigt bra. I avslutande Söndermarken, när Winnerbäck pekar mot barndomsgatan i textraden "Och där någonstans blev jag den jag är", är gåshuden nära. 

Bandet. Att låtlistan oftast dryper av rock, tynd och nya arrangemang beror förstås på bandet som kompar Lasse. Det är fantastiskt att se Nicke Andersson, Boba Lindström och Robban Erikssson från Hellacopters spela ihop igen. Lägg till ett par Weeping Willows-medlemmar plus Stefan Persson som har varit med Winnerbäck i tretton år, så får du ett oerhört kompetent liveband.

Lasse. I svart kavaj, ett par tajta stuprörsjeans, boots och långt hår är han så jävla cool. Elguran på lagom höjd med. Han har bytt stil några gånger genom åren, men ikväll är han rockstjärnan Winnerbäclk. Inte så snacksalig dock, det dröjer en bit in i konserten innan han ens säger något till publiken. Men när han väl pratar bli det hyllningar till Linköping och Vidingsjö.  

Publiken. Stor. Blandad. Allt från små barn till pensionärer. Allsången är total och det blir jubel så fort Linköping nämns i texterna.

TIll slut. Jag kan inte känna att jag saknar något. Bra låtar och bra längd på konserten. Inramningen med Vidingsjö motionscentrum som konsertområde är perfekt. Den här kvällen är Lars Winnerbäck profet i sin hemstad.