satanindistortion

 

 

Hade världen varit perfekt hade Infestissumam på vinyl och cd plus singeln Year Zero på vinyl legat och väntat i brevlådan när jag kom hem efter jobbet. Men nu är det som det är, med sena leveranser och brevlådor som är för små, jag kräver upprättelse i morgon istället.

 

Tur att man i alla fall kan lyssna på musiken på Spotify. Det har blivit både en, två och tio genomlyssningar på jobbet.

 

Av de tio låtarna så var det bara fyra jag inte hade hört innan. Resterande sex har kommit som singlar, framförts live eller dykt upp på streamingsidor på nätet. Lite tråkigt kan tyckas, men det är klart att fyra låtar är enklare att ta till sig på en gång än tio. Dessutom får ju till exempel Secular Haze nytt liv när den sätts in i ett sammanhang.

 

Och jag ska inte ge något definitivt besked om vad jag tycker efter endast en dags lyssning, men jag kan säga att jag inte är besviken någonstans, trots skyhöga förväntningar. Det låter precis som jag förväntade mig: poppigt och svängigt. Det är något helt annat än Opus Eponymous, men redan i Secular Haze stod det klart att det inte skulle bli någon kopia av debutskivan.

 

Jag gillar soundet som fan, och texterna är minst lika fantastiska som på föregångaren.

 

Bästa låten? Just nu: Monstrance clock.

 

Nu återstår frågan: Vad ska man se fram mot nu? Efter att ha längtat efter mer Ghost redan när Opus Eponymous kom 2010, och efter att aktivt ha gått och peppat för den här skivan i minst ett år. What's next?

 

Svaret: Japan-utgåvan av Infestissumam, med tre extra spår. Förutom redan släppta Abba-covern I'm a marionette även La mantra mori, ett spår som var tänkt att vara med på skivan men petades ut av Ghuleh/Zombie queen. Låten hänger också med om man köper skivan på iTunes nu. Och så Waiting for the night, en Depeche Mode-cover, återigen med Dave Grohl på trumpallen.

 

Den 22 maj släpps den!