satanindistortion

Det är den där härliga tiden när det är dags att grotta ner sig i all musik som har släppts under året och utse det bästa av det bästa.

 

Vid nyår kommer den årliga listan på årets bästa skivor, men redan nu bjuder jag på en lista på årets tio bästa låtar. De tio senaste dagarna har ett ganska stort gäng twittrat ut en låt om dagen under hashtagen #10TOPP2013. För alla låtar alla dagar finns det mycket trevlig läsning på listans officiella blogg.

 

Och här kommer min egen tio-i-topp, med egna motiveringar:

 

Precis i början av 2013 skapade jag en spotifylista som hette "Låtar 2013" och om jag inte minns fel så var den här låten den första som lades in i listan. Så här drygt tolv månader senare hänger den kvar på topp tio. Grym pop.

 

En låt som jag upptäckte sent på året men som satte sig direkt. Snygg synthpop med bra driv.

 

Satyricons egenbetitlade platta är en solid historia med många bra låtar. Det var ett close call mellan Nekrohaven och coola förstasingeln Our world, it rumbles tonight. Men Nekrohaven är helt enkelt Satyricon när de är som bäst. Black metal med fart och en catchig refräng. Ska förövrigt se Satyricon på Debaser Medis imorgon, tror att det kommer bli en grym spelning!

 

Finstämt och med otroligt snygg text. Låten släpptes i två versioner, en akustisk och en lite mer upptempoversion. Båda är riktigt bra (kanske är därför båda är med på skivan), men den akustiska är strået vassare.

 

En tidig singel som fick en fräsch uppdatering till skivsläppet. Mäktig ljudbild och kuslig sång från Anders Landelius. Fantastisk låt, från Östgötaslätten dessutom.

 

Systrarna Kilbey i Say Lou Lou har släppt flera grymma singlar i år, den här är ändå den bästa. Stämningsfull electropop. En fullängdare under 2014 skulle sitta fint!

 

Kanske den låt som jag har varit mest taggad på att höra i år. Det började med en youtube-trailer för singeln där man fick höra drygt en minut av låten, som lät fantastiskt bra. Sen följde en lååååååååååång väntan innan låten faktiskt släpptes och när man äntligen fick höra hela låten - ja då lät den precis så bra som man hade hoppats.

 

Var först lite skeptisk till All that may bleed, när den släpptes mitt i sommaren. Den kändes lite snårig och hade inte samma hitpotential som flera tidigare låtar. Men när man väl hade lyssnat in sig på låten och den hade satt sig så framträdde en GRYM black metal-dänga med årets förmodligen hårdaste text. Raden "the salt of satan in the wounds of christ" bör bli ett vedertaget kraftuttryck omedelbart. ÄR NI MED??

 

Avslutningen är den finaste stunden på Ghosts andra skiva. Den spöklikna öppningen, den snygga gitarrspelet och de mäktiga allsångsrefrängerna. Orgeln som kommer in i bakrunden vid 3:20 och sen får fritt spelrum innan den maffiga kören avslutar spektaklet. Det är Ghost när de är som bäst och en fullständigt gåshudsframkallande låt. 

 

Den här låten går att sammanfatta med ett enda ord: Episk.

Okej kanske ett ord till: Dynamik.

Mute Departure går från ett filmiskt, dystopiskt, elektriskt intro, vidare till en lugn vers, innan helvetet bryter lös i refrängen. Och så börjar det om igen. Och när man tror att låten är slut så startar från ingenstans ett långsamt malande parti som hamrar ner lyssnaren i marken med Johannes Perssons enorma growl, innan låten tar slut lika abrupt.

Det är årets nio bästa munuter. Nio minuter som gör en helt matt i kroppen. Älskar det.

 

Som vanligt finns det såklart en hel drös med bubblare som inte riktigt klarade cutten. Instant Crush med Daft Punk, Entertainment med Phoenix, Valborg med Håkan Hellström, The Places We Walk med Jex Thoth, Dope med Lady Gaga, The Wire med Haim, Svarta duvor & Vissna liljor med Kartellen... Ja, listan kan göras lång.

 

Och här kommer också en hyfsat lång lista med det göttigaste från året som gått, nämnda låtar och mer, pedagogiskt nog döpt till 2013.