Ikväll är det äntligen premiär för tredje säsongen av Homeland! Eller ja, det var premiär i USA igår men eftersom SVT är så pigga och sänder avsnitten dagen efter USA så skippar jag nedladdandet och går till gammal-tv den här gången.
För er som inte har sett serien så är det en av de senaste årens bästa. Nu när långkörare som Breaking Bad, Dexter, Mad Men och True Blood redan har eller snart kommer att sluta, så är Homeland en av serierna som står för riktigt jävla bra kvalitet. Återstår att se hur många säsonger Homeland kommer att bli, men jag tror inte att Showtime kommer att lägga ner den i första taget.
Har du inte sett den så gör det, vi snackar spänning i klass med slutet av Argo vid fler tillfällen än vad som är hälsosamt.
Första singeln Radioaktivitet (tillsammans med First Aid Kit's Klara Söderberg) är en av höstens bästa låtar, och kommer här i båda versionerna som tidigare släppts. En finstämd akustisk och en med trummor och lite mer tempo.
Dig vill jag ha är en annan sjukt bra låt. Mycket politiska texter är det, och oavsett vilken politisk sida man står på måste man uppskatta rim som "hållbarhet med regeringen Reinfeldt är lika komiskt som ett avsnitt av Seinfeldt" (Fått nåt i ögat)
Riktigt grym singer-songrwiter-platta!
Kolla in det här youtube-klippet också, på Icona Pops grymma framträdande hos David Letterman:
Har aldrig gillat SG-gitarrer, men Aino Jawo bär upp den, helt klart.
Jag känner mig OERHÖRT kluven till det här. Å ena sidan är det lite kittlande med en svensk heist-film, å andra sidan är det förstås ett övergrepp på en bit svensk filmhistoria. Fast den filmhistorian har ju redan skändats i och med "Lilla Jönssonligan".
Ett "tuffare och hårdare" Jönssonligan låter som ett Jönssonligan utan humor, och vad finns det då kvar av ligan förutom karaktärernas namn? Fast regissören jämför med Oceans eleven-filmerna som visserligen har en dos humor.
Med tanke på hur filmbranschen ser ut så var det väl bara en tidsfråga innan Jönssonligan skulle plockas upp igen och det är klart att det här låter mer intressant än en remake rakt av som skulle vara långt ifrån lika rolig som orginalfilmerna.
Sen kan man ju förstås tycka att det borde gå att göra en bra svensk heist-film utan att åka snålskjuts på gamla karaktärer.
Phil Campbell har sagt att bandet har grävt djupare än vanligt på den här plattan, men jag vet inte, sounds like Motörhead to me! Det kanske är pianot som åsyftas.
Det är säkert ett bra jävla rockalbum hur som helst. I slutet av oktober kommer hela plattan.
Jag köper sällan musik digitalt. Ska jag köpa en skiva vill jag ha den fysiskt (på vinyl förstås), för att kunna ta och titta på den, och ställa den i samlingen. Annars kan jag lika gärna lyssna på Spotify.
Men jag slog ändå till på In Solitudes nya singel idag, den verkar inte släppas på Spotify och 18 spänn är den ju värd. (Det optimala hade förstås varit att köpa den fysiska sjutummaren men nu har jag ingen möjlighet att lyssna på vinyl för tillfället).
Lavender är en fruktansvärt bra låt. Har hört fyra av låtarna inför skivsläppet på fredag och det här måste vara den bästa hittills.
B-sidan är också intressant, en cover på Jesus i betong av gamla punkbandet Cortex, aktiva under åttiotalet med Freddie Wadling som frontfigur.
Bra låt i orgingal, minst lika bra av In Solitude! Rekommenderar ett köp på iTunes för en dos bra rock!
Så var då slutet här. I åtta säsonger har vi fått följa Dexter och hans dubbelliv. Å ena sidan blodanalytiker på polisens mordrotel, å andra sidan seriemördare. Seriemördare med en tvist kanske ska tilläggas, de som hamnar i Dexters "kill-room" är de som förtjänar det. Bovar och banditer som undkommit lagens långa arm.
Jag har själv följt serien sedan starten 2006. Den har varit något ojämn, det har varit några ointressanta säsonger, men också några fantastiska. Vi har också fått lära känna en hel del färgstarka karaktärer. Men sen gårdagens säsongs- och seriefinal så är det alltså slut.
Jag ska inte spoila slutet, men jag måste i alla fall säga att jag är halvnöjd. Hela åttonde säsongen har varit sådär, den har varit för splittrad. Det har hänt väldigt mycket saker, stickspår som har gått vidare i nya saker hela tiden. Jag hade hellre sett en tydlig antagonist genom hela säsongen som det har varit tidigare.
Själva slutet är visserligen ett bra, men kunde kanske utförts lite bättre. Och egentligen kunde det fått vara ännu lite mörkare. Inte för att det är något happy end nu, men man kunde skruvat till det lite till.
Ja, svårt att säga mer utan att spoila. Men, bra ändå att få till en avslutning, åtta säsonger är långt nog för en serie. Och om du inte har sett serien, gör det! Det är en av 2000-talets bästa.
Dregens nya video. Ja, nej, jag vet inte. Den gör inte låten bättre än när jag hörde den första gången. Känns som en tråkig och rätt klyshig rocklåt.
Det är visserligen bättre än Nicke Borgs soloförsök, men det säger ju inte så jävla mycket. Nej, dra ihop Backyard Babies och ge er ut på en klubbturné istället. Då står jag först i kö för att köpa en biljett!
Har du en timma över? Bra! Om inte, avsätt då en omedelbar, och kolla på Ghosts spelning på Rock in Rio häromdagen:
Upptagningen lider visserligen av halvkass ljudmix men är ändå värd att se. Spelningen på den klassiska festivalen får nästan ses som någon slags milstolpe i bandets karriär. De är det första svenska bandet som fått spela på festivalen, vilket egentligen är konstigt med tanke på hur många stora band som kommer härifrån. Men nu blev det så att äran gick till ett gäng från Linköping och det är ju jävligt coolt!
Och det är ingen skitspelning heller, vi snackar stor scen, sent på kvällen och stor publik som verkar vara med på noterna. Bandets livevana låg dem inte i fatet inför den här spelningen om man säger så.
Idag köpte jag för övrigt en biljett till spelningen på Münchenbryggeriet i december, plus en biljett till Satyricon på Debaser Medis senare samma månad. Det blir en bra start på vintern!
Tråkigt att läsa vad som håller på att hända i Entombed.
Aftonbladets Mattias Kling reder ut härvan någorlunda på sin blogg.
Det klassiska bandet verkar inte vara så långt från att bli ett svenskt Queensrÿche, som efter en splittring för nåt år sedan numera finns i två upplagor som båda heter Queensrÿche. Förvirrande, och inte minst tråkigt för bandets fans.
Nu återstår att se vem som får rätten att använda namnet Entombed i fortsättningen, och huruvida de återförenade orginalmedlemmarna gör giget i Gävle som en engångsgrej eller om de tänker fortsätta.
Här är i alla fall några av bandets bästa ögonblick att njuta av så länge:
Har lyssnat igenom Lars Winnerbäcks nya två gånger nu och konstaterar att det finns en hel del bra låtar men ingen som sätter sig direkt, förutom kanske singeln Utkast till ett brev som jag gillade första gången jag hörde den.
Det känns som en platta som behöver lite tid att växa. Men låtar som Vem som helst blues och Skolklockan är ju riktigt bra låtar förstås, och fint att höra Thåström i Gå med mig vart jag går (även om jag mest tänker snapsvisa i refrängen: "Nu tar vi den, nu tar vi den, nu tar vi den...")
Dagens roligaste nyhet är annars att Ghost ska ut på skandinavienturné (minus Danmark av någon anledning). Det är första gången de gör en ordentlig turné i Sverige och bland annat ska Norrköping, Örebro och Gävle frälsas. Ska bli spännande att se om de drar mycket folk även på de mindre orterna, men det skulle inte förvåna mig om det blir fulla hus rakt av.
Det allra roligaste är kanske att de tar med sig lokala förmågor på det uppochnervända korståget. Night från Linköping och Dead Soul från Norrköping/Linköping.
Dead Soul, med bland andra Niels Nielsen, har värmt för Ghost flera gånger tidigare. Kallades "det bästa som hänt musik-sverige sedan Ghost" av Martin Carlsson i Expressen efter förbandsspelningen på Tyrol.
Night lär gå hem hos Ghost-publiken med sin Judas Priest/Saxon-hårdrock. Den här turnén kan förhoppningsvis ge dem en bra skjuts i karriären.
Nu är bara frågan hur många spelningar man ska se. Det vore ju lockande att gå både i Norrköping och sen Stockholm dagen efter. Klart är i alla fall att December blir en bra konsertmånad, med Satyricon också!
Idag går tankarna också till Kristian Gidlund och hans anhöriga, Kristian förlorade kampen mot cancern igår. En lysande musiker och skribent som har gått ur tiden alldeles för tidigt.
Måste verkligen rekommendera dokumentärserien Kommunpampar på SVT. En serie som följer lokala kommunpolitiker på fyra olika orter i landet.
Om fiktiva serier som West wing och House of Cards gör politik sexigt så gör snarare Kommunpampars gråa filter och diskbänksrealism att man lockas bort från politiken.
Men jag älskar det. Den dråpliga humorn när Kungälvs toppolitiker tar emot tyska gäster och språkkunskaperna brister, eller när Péter Kovács i Höganäs ligger i badtunnan med ett glas rött och snackar om hur mycket han känner för människor som lever under dåliga förhållanden.
Men det är också mycket allvar och framför allt en bra inblick i den lokala politikens värld. Till exempel när Brittis Benzler på Gotland får åka runt och förklara varför skolor läggs ner eller när Kovács får tampas med ortens egen NIMBY-organisation (Not In My Back Yard).
Det är såna här program man betalar tv-avgiften för!
Imorgon släpps både Lars Winnerbäcks nya platta OCH Apples nya iphone-operativ Ios7. Och så ska jag fortsätta min introduktion på Metro, där jag var första dagen idag. Bra dag!
Jag stjäl skamlöst konceptet Femling från Breaking News med FIlip och Fredrik. Här är de FEM saker som hela Sverige borde prata om idag:
1. Carcass!
Carcass är ett gammalt brittiskt dödsmetall-band som jag i ärlighetens namn inte har någon personlig relation till. Men de som kan sin sak säger att Carcass var betydande för genren back in the days. Hur som helst, skivan Swansong kom 1996 och efter 17 år är det slutligen dags för ett nytt alster. Surgical Steel bjuder på snygga låttitlar som "The granulating dark satanic mills" och "A congealed clot of blood", men framför allt ett jävla ös som jag älskar från första sekunden. Avslutande "Mount of execution" är en åtta och en halv minut lång dödsmetall-epic. En av årets bästa plattor!
2. Avicii samplar Kiss!
Tim Berglings skivsläpp har delat musikkritkersverige. Legenden Jan Gradvall hyllar förbehållslöst, DN's recensent gav skivan 2/5. Jag lyssnade igenom True och fastnade för en detalj, första sekunderna i "Shame on me":
Det är det korta introt från Kiss klassiker "God of thunder"! Som gammalt Kiss-fan borde man kanske bli upprörd av att house-slyngeln snor från storheterna, men va fan. Jag tycker mest det är kul! Synd bara att resten av låten inte riktigt lever upp till introt, man hade velat ha en tung bas som pumpar, men får istället en "Ballroom blitz"-inspirerad rockabillystänkare.
3. Lars WInnerbäck!
Lasse Vinterdäck är känd för att vara restrektiv med intervjuer och inför nästa veckas skivsläpp ger han EN exklusiv intervju. Var? I podden Värvet förstås! Det är väl ett tecken på Värvets och Kristoffer Triumfs storhet om något. Jag ser fram mot ett härligt samtal om uppväxten i Linköping, låtskrivande och medieskygghet.
4. Cult of Luna!
Nu går det att lyssna på Cult of Lunas nya EP Vertikal II här:
Ett aningen mer elektriskt sound överlag jämfört med Vertikal, men lika snårigt och snyggt.
5. LEAVE MILEY ALOOONE!
Fredrik Strage försvarade Miley Cirus twerkande i en krönika för ett par veckor sedan, och idag skriver han om den rebelliska tonårsidolen igen. Jag håller med Strage, Miley får väl göra vad fan hon vill! #leavemileyalone
The Oath - ytterligare ett band med Linnéa Olssson från Sonic Ritual som jag nämnde häromdagen. The Oath bildade hon i Berlin tillsammans med Johanna Sadonis (sång) och Simon Bouteloup (bas).
På den här inspelningen medverkar även en kille vid namn Vincent Wager på trummor. På den kommande skivan är det däremot Andrew Prestridge från Angel Witch som ska spela trummor. Kreddigt!
Vacant från Mjölby har äntligen fått tummen ur och släppt en studioinspelning, högoktaniga Zombiedust:
Snabbt, hårt och snyggt!
Idag landade nya numret av Close Up på hallmattan, och bjöd bland annat på en recension av In Solitudes nya platta. Inte mindre än 10/10 i betyg och en utmnämning till någon slags klassiker. Sjukt vad sugen jag är på att höra den plattan nu!
Består av Henke Palm (även i In Solitude), Linnéa Olsson och Viktor Bergman. På The last exodus from the land of the dead som släpptes i början av sommaren medverkar även Christoffer Röstlund Jonsson på bas.
Tuffa riff och riktigt schysst ös. Avslutande Dark world deceiver är snygg till tusen.
Nu går det även att lyssna på ett av spåren på Cult of Lunas nya EP Vertikal II.
Det är precis vad det låter som, tre låtar som blev över vid inspelningen av Vertikal som släpptes i januari. Nu får de plats på en egen EP istället, plus att en remix på Vicarious Redemption följer med också.
Vertikal II släpps den 17 september, Light chaser heter låten som går att lyssna på nu via den här länken.
Ikväll har jag varit på releasefest för Skäggboken. Det var en trevlig tillställning, även om jag bara var där någon timme eftersom jag var själv. Det blev i alla fall en öl och så lyssnade jag på författarna som pratade lite om boken. De intervjuade även Leif Pagrotsky som var där och minglade (han är även med i boken). Han berättade bland annat att Göran Persson var "lite grinig" angående hans skägg när han var statsminister.
Det fanns i alla fall en hel del snygga skägg att inspireras av där, och för att fortsätta lite på samma tema kommer här en liten lista på några av de snyggaste skäggen inom hårdrocksscenen:
Johan Hegg - Amon Amarth
Amon Amarths frontman har inte bara ett efternamn som rimmar på skägg - han har också just ett skägg som passar perfekt till bandets vikingametal.
John Campbell - Lamb of god
John Campbell kan lätt misstas för en gammal gubbe med det där silvergråa skägget. Men nej, han är en 40-årig metalbasist med ett awsome helskägg.
Kirk Winstein - Crowbar, Down, Kingdom of Sorrow
Kombinationen rakat huvud och helskägg är inte helt lätt att lyckas med. Kirk bär upp stilen med värdighet.
Robb Flynn - Machine Head
Det där långa håret och helskägget, alltihopa kolsvart. Damn, det är snyggt! Thrash metals pretty boy.
Tom Araya - Slayer
Tom har väl alltid sportat något slags skägg, oftast nån variant av pipskägget. Men det här helskägget ser bokstavligt talat ut att inte gå av för hackor.
Troy Sanders - Mastodon
Yvigt hår och yvigt skägg. Passar en man som sjunger om kapten Ahab, Cysquatch och själsliga resor genom etern.
And the worst...
Scott Ian - Anthrax
Det där skägget är väl tveksamt till att börja med, den röda färgen är pricken över i. Tur att Scott väger upp skäggfadäsen med bra gitarrspelande.
Årets härligaste skivomslag står Magister Bildt för:
Magister Bildt, bekant som en av medlemmarna i Mjölby Baktaktaktsorkester, släpper alltså en soloplatta. Och det blir mer av samma sköna MBTO-vara (även en ny version på en gammal MBTO-låt). Trallvänligt, bra texter och skönt gung. Satan vad bra det här är!
Det är synd att skivan kommer såhär i slutet av sommaren. Att chilla i en park mitt i sommaren med den här skivan i lurarna hade varit perfekt. Men den kanske kan hjälpa till att hålla kvar sommarkänslan ett tag till i all fall. Sol i sinne - brun inne!
Imorgon släpps Paarse Paraplu's första fullängdare.
Det handlar om elektropop med retrokänsla men som ändå känns modern och helt rätt i tiden. Det finns riktigt många snygga melodislingor på den här skivan och det är där styrkan ligger. I stort sett varje låt har en tendens att fastna på hjärnan.
New location, Disco song och Y&Y är riktigt bra låtar. Lägg därtill ett gäng spår som nästan når samma höjder, bland annat första singeln Live to regret (som gästas av engelsmannen LorD and Master). Sen finns det några låtar som inte tillför särskilt mycket till skivan, främst When you're asleep som visserligen är helt okej rent musikaliskt men som lider av en för enformig text.
Sången delas för övrigt mellan medlemmarna och är oftast autotunad, vilket bara förstärker den drömska känsla som många av låtarna förmedlar.
För att vara ett oetablerat band så är det en högklassig produktion, trots några svagare stunder är det en riktigt bra skiva som jag rekommenderar. New location är en av höstens självklara partylåtar.
Har äntligen sett Håkan-filmen (som den väl benämns i folkmun) och tycker att den var riktigt jävla bra!
Innan filmen var det som vanligt ett gäng trailers, den här gången enbart svenska rullar, för att puffa för den svenska filmhösten. Och den ser ju visserligen bra ut men det blev en sån skön kontrast när "Känn ingen sorg" började och tog den där svenska diskbänksrealismen och kastade ut den genom fönstret. Snygga kameraåkningar, perfekt musikläggning, pratande räkor, kärlek och droger. Maffigt!
Som ovan Håkan-lyssnare är jag väl inte direkt frälst av musiken, men upptäckte åtminstone några nya låtar. Och framför allt den här grymma covern på Nationalteaterns "Kolla kolla".
Men på tal om den svenska filmhösten så hade "Monica Z" galapremiär idag och den är jag sjukt sugen på att se. Tror filmen i allmänhet och Edda Magnusson i synnerhet är riktigt bra. Avslutande delen i Snabba Cash-trilogin är väl också ett måste att se.
Nu kan man förhandslyssna på Satyicons nya självbetitlade platta på Close Up's hemsida.
Jag hann lyssna på typ halva skivan innan spelaren dog. Oklart om det berodde på min knackiga internetuppkoppling eller själva spelaren. Hur som helst orkade jag inte ladda om sidan (den ansträngningen!) utan bestämde mig för att halva skivan räckte gott på förhand, jag sparar resten till den riktiga releasen den nionde.
Det jag hörde var i alla fall bra, och på många sätt ganska ovanligt för Satyricon. Bland annat Phoenix med ren sång. Ett ganska tråkigt intro också, men annars verkar det lovande! Första låten Tro og kraft är (uppenbarligen) på norska och det är alltid lika schysst.
Det är inte bara Watain som släpper en nytänkande black-skiva den här hösten. Kul!
