satanindistortion

Bästa låten vecka 2

Kategori: Musik

Utser det här till veckans bästa låt: 
 
 
Det är Göteborgsbandet Atombomb och låten At the deep end
 
Det är den första låten bandet har släppt och är smakprov på en EP som ska komma senare under året.
 
Sjukt snygg indierock. Jag älskar trummornas driv i refrängerna kombinerat med den atmosfäriska sången.
 
Ser fram mot den kommande EP:n!
 
 

Helgen vecka 4

Kategori: Musik

Under helgen vecka fyra händer det ett par roliga saker:
 
Fredagen den 24 släpper Den svenska björnstammen två nya låtar: Hatar allt och Långsamt. Bandet har startat en nedräkning på sociala medier och släpper bland annat lite halvmärkliga videoklipp:
 
 
Det ska bli sjukt kul att höra de nya låtarna, hoppas på ett par hitar i klass med Svalkar vinden och Vart jag mig i världen vänder.
 
På söndagen den 26 är det dags för den 56:e upplagan av Grammy awards. Den odiskutabla höjdpunkten under galan kommer att bli Daft Punks liveframträdande, det första sedan duon släppte hyllade Random Access Memories. För att addera till hypen har det kommit säkra uppgifter om att Pharrel och Nile Rodgers (som medverkar på skivan) kommer att medverka tillsammans med Stevie Wonder (!) och bandet som spelar på skivan. Det låter som att det kommer bli maffigt!
 

Årets skivor, 2013

Kategori: Musik

Det bästa av det bästa som släppts i skivväg under året som gått:
 
10. Kvelertak - Meir
Några transportsträckor till trots levererade norrmännen i Kvelertak en stabil uppföljare till debuten. Det går inte att värja sig från öset i låtar som Trepan, Bruane brenn och Månelyst. Poäng också för årets skönaste låttitel, Snilepisk. Jag hade själv det stora nöjet att bli manglad av Kvelertak live på Bråvalla i somras och konstaterade att det är på scenen norrmännen gör sig bäst.
 
9. Bombus - The poet and the parrot
Hård jävla rock från Göteborg. Skivan släpptes i samma veva som jag flyttade till Stockholm, och kanske laddar det den med någon slags personlig positiv energi. Det är hur som helst en skiva med stenhårda riff, snygga melodier och brutal sång. 
 
8. Daft Punk - Random Access Memories
Skivan som skapade störst hysteri bland landets manliga, vita, medelålders musikskribenter. Det delades ut toppbetyg till höger och vänster, och bland annat skrev en gråtmild Markus Larsson "det är så bra att jag tappar talförmågan. Jag kan bara lyssna och skrika". Men det är bara att instämma i att den franska duon har gjort en av årets mest spännande skivor, från första tonerna i Give life back to music som kunde vara vinjett till en åttiotalsserie a la Miami Vice, till Contact där man slungas ut i rymden i hyperspeed. Det melankoliska discosoundet i Instant crush, storbandssvänget i Touch och det spröda pianot i Within är några av höjdpunkterna.
 
7. Queens Of The Stone Age - ...like clockwork
Jag har aldrig varit något QOTSA-fan, men med den här skivan sopade Josh Homme undan fötterna på mig. Grym, dynamisk rock. Bland annat med Elton John som gästartist. Det ska ha varit Elton själv som ringde upp och bad om att få vara med på ett hörn. "You need a real queen", lär han ha sagt.
 
6. Satyricon - Satyricon
Det tog fem år för Satyricon att krysta fram uppföljaren till The age of nero, men det var värt väntan. Det finns få tråkiga stunder på den här skivan. Ösig black'n'roll i vanlig ordning.
 
5. Watain - The wild hunt
På femte skivan är det något av ett nytt Watain man får stifta bekantskap med. Powerballaden They rode on har det förstås pratats mycket om, men här finns även febriga djungeltrummor, valstakt och mer ren sång än vad som egentligen är kosher. Nej, The wild hunt når inte riktigt upp till höjderna som Lawless Darkness och Sworn to the dark bjöd på. Men under sina finaste stunder är skivan precis så diabolisk som sig bör. 
 
4. In Solitude - Sister
Andra bandet från Uppsala. Watains skyddslingar In Solitude slår dock veteranerna på fingrarna med sin tredje platta. Föregångarna bjöd på rak hårdrock inspirerad av det sena åttiotalets new wave of british heavy metal, på Sister har det utvecklats till något större. Det är vackert och mörkt. Framför allt kanske det är Henrik Palms och Niklas Lindströms skiva, med ett gäng fantastiska gitarriff och solon.
 
3. Kongh - Sole creation
Fyra låtar är så perfekt längd för en skiva av den här magnituden. Inget utfyllnadsmaterial, inget lull-lull. Bara fyra svintunga låtar. Årets tyngsta platta.
 
2. Ghost - Infestissumam
Ghost hade STORA förväntningar på sig när man skulle följa upp Opus Eponymous. Och visst lyckades konciliet att skapa en platta full med hits. Monstrance clock är en av årets mest episka låtar och den har sällskap av hits som Per aspera ad inferi, Secular haze, Year zero och Depth of satans eyes. Det här var plattan som Ghost tog över världen med. Samtidigt, riktigt lika bra som debuten är den inte.
 
1. Cult of Luna - Vertikal
Det var ett close call om vem som skulle få förstaplatsen. Men Ghost har hyllats ordentligt både i sverige och utomlands, och Cult of Luna förtjänar att hyllas så mycket det bara går för Vertikal. Jag älskar tänkande band, som gör skivsläpp till så mycket mer. Med Eternal Kingdom diktade Cult of Luna upp en historia om en kvarglömd dagbok i ett nerlagt mentalsjukhus, onda fabeldjur och galenskap. Den här gången har de gjort ett soundtrack till en dystopisk framtidsstad. Tänk betong, ånga och neon. Bara känslan man får av introt är värd fem plus. Att de efterföljande låtarna är genialiska är grädden på moset.
 
Bubblare: Sibille Attar - Sleepyhead, Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig, Dead Soul - In the darkness, Carcass - Surgical steel, Skogen brinner - 1st, Veronica Maggio - Handen i fickan fast jag bryr mig, Jex Thoth - Blood moon rise, Black Sabbath - 13, Sky Ferreira - Night time, my time, Uncle acid & The deadbeats - Mind control, INVSN - INVSN.

#10TOPP2013

Kategori: Musik

Det är den där härliga tiden när det är dags att grotta ner sig i all musik som har släppts under året och utse det bästa av det bästa.
 
Vid nyår kommer den årliga listan på årets bästa skivor, men redan nu bjuder jag på en lista på årets tio bästa låtar. De tio senaste dagarna har ett ganska stort gäng twittrat ut en låt om dagen under hashtagen #10TOPP2013. För alla låtar alla dagar finns det mycket trevlig läsning på listans officiella blogg.
 
Och här kommer min egen tio-i-topp, med egna motiveringar:
 
10. Sibille Attar - Come night
Precis i början av 2013 skapade jag en spotifylista som hette "Låtar 2013" och om jag inte minns fel så var den här låten den första som lades in i listan. Så här drygt tolv månader senare hänger den kvar på topp tio. Grym pop.
 
9. Sky Ferreira - 24 hours
En låt som jag upptäckte sent på året men som satte sig direkt. Snygg synthpop med bra driv.
 
8. Satyricon - Nekrohaven
Satyricons egenbetitlade platta är en solid historia med många bra låtar. Det var ett close call mellan Nekrohaven och coola förstasingeln Our world, it rumbles tonight. Men Nekrohaven är helt enkelt Satyricon när de är som bäst. Black metal med fart och en catchig refräng. Ska förövrigt se Satyricon på Debaser Medis imorgon, tror att det kommer bli en grym spelning!
 
7. Emil Jensen feat. Klara Söderberg - Radioaktivitet
Finstämt och med otroligt snygg text. Låten släpptes i två versioner, en akustisk och en lite mer upptempoversion. Båda är riktigt bra (kanske är därför båda är med på skivan), men den akustiska är strået vassare.
 
6. Dead Soul - Find that man
En tidig singel som fick en fräsch uppdatering till skivsläppet. Mäktig ljudbild och kuslig sång från Anders Landelius. Fantastisk låt, från Östgötaslätten dessutom.
 
5. Say Lou Lou - Julian
Systrarna Kilbey i Say Lou Lou har släppt flera grymma singlar i år, den här är ändå den bästa. Stämningsfull electropop. En fullängdare under 2014 skulle sitta fint!
 
4. Lavender - In Solitude
Kanske den låt som jag har varit mest taggad på att höra i år. Det började med en youtube-trailer för singeln där man fick höra drygt en minut av låten, som lät fantastiskt bra. Sen följde en lååååååååååång väntan innan låten faktiskt släpptes och när man äntligen fick höra hela låten - ja då lät den precis så bra som man hade hoppats.
 
3. Watain - All that may bleed
Var först lite skeptisk till All that may bleed, när den släpptes mitt i sommaren. Den kändes lite snårig och hade inte samma hitpotential som flera tidigare låtar. Men när man väl hade lyssnat in sig på låten och den hade satt sig så framträdde en GRYM black metal-dänga med årets förmodligen hårdaste text. Raden "the salt of satan in the wounds of christ" bör bli ett vedertaget kraftuttryck omedelbart. ÄR NI MED??
 
2. Ghost - Monstrance clock
Avslutningen är den finaste stunden på Ghosts andra skiva. Den spöklikna öppningen, den snygga gitarrspelet och de mäktiga allsångsrefrängerna. Orgeln som kommer in i bakrunden vid 3:20 och sen får fritt spelrum innan den maffiga kören avslutar spektaklet. Det är Ghost när de är som bäst och en fullständigt gåshudsframkallande låt. 
 
1. Cult of Luna - Mute departure
Den här låten går att sammanfatta med ett enda ord: Episk.
Okej kanske ett ord till: Dynamik.
Mute Departure går från ett filmiskt, dystopiskt, elektriskt intro, vidare till en lugn vers, innan helvetet bryter lös i refrängen. Och så börjar det om igen. Och när man tror att låten är slut så startar från ingenstans ett långsamt malande parti som hamrar ner lyssnaren i marken med Johannes Perssons enorma growl, innan låten tar slut lika abrupt.
Det är årets nio bästa munuter. Nio minuter som gör en helt matt i kroppen. Älskar det.
 
Som vanligt finns det såklart en hel drös med bubblare som inte riktigt klarade cutten. Instant Crush med Daft Punk, Entertainment med Phoenix, Valborg med Håkan Hellström, The Places We Walk med Jex Thoth, Dope med Lady Gaga, The Wire med Haim, Svarta duvor & Vissna liljor med Kartellen... Ja, listan kan göras lång.
 
Och här kommer också en hyfsat lång lista med det göttigaste från året som gått, nämnda låtar och mer, pedagogiskt nog döpt till 2013.
 

Grammisskandal

Kategori: Musik

 
Nomineringarna till Grammisgalan kom idag och den stora frågan är: Rökte juryn på innan de spikade nomineringarna till Årets hårdrock/metal?
 
Absolut, Ghost och Watain är två självklara kandidater (Ghost lär ta hem statyetten).
 
Men Crashdiet?
 
Nicke Borg Homeland?
 
The Kristet Utseende?
 
Är det ett skämt? Jag går in på sajten kritiker.se som samlar recensioner och kommer fram till detta:
 
Crashdiet snittar 3,5 poäng. Ganska hyfsat, men det här är ett skivsläpp som passerade obemärkt.
 
Nicke Borgs skiva snittar 2,7 poäng. Gaffa kallar den för "en ljudlig 40-årskris."
 
Buskisbandet The Kristet Utseende får 3,3 poäng. 
 
Samtidigt har grammisjuryn förbisett ett helt gäng fantastiska släpp från året som gått. Vad sägs om Cult of Luna, Kongh, In Solitude eller Bombus? Hyllade skivor allihop.
 
Bombus skiva The poet and the parrot som släpptes i september snittar 4,0 på kritiker.se. Både Expressens Martin Carlsson och Aftonbladets Mattias Kling slår till med betyget 4/5.
 
In Solitudes Sister, ännu en av årets mest hyllade skivor, snittar 4,2. Full pott i bland andra Sydsvenskan, "det som flödar ur gitarrerna gnistrar och glimrar som stjärnor i natten" skriver John Palmér Jeppsson.
 
Konghs Sole creation får 3,8 på kritiker.se. Gaffas Tomasz Swiesciak beskriver öppningsspåret på följande sätt: "Det primitiva men gungande riffet är hypnotiserande innan David Johanssons growl bryter ytskiktet och levererar ett standardmässigt Kongh".
 
Men framför allt vill jag lyfta fram Cult of Luna, vars Vertikal slog ner som en bomb redan i januari. Jag utnämner det till årets bästa platta. Den är genialisk, inte bara musikaliskt utan med hela konceptet. Så här skriver Fredrik Strage i sin recension för Dagens Nyheter:
 
"Bandet skrev ett manifest innan de spelade in sin nya skiva. Det innehöll ord som karg, monoton och maskinell. Målet var att fånga samma avhumaniserade atmosfär som Fritz Langs science fiction-film ”Metropolis” från 1927. Titeln ”Vertikal” syftar på att låtarna reser sig likt hiskliga skyskrapor, samtidigt som Johannes Perssons plågade skrik tycks illustrera hur invånarna pressas ner i kloakerna."
 
Strage gav skivan 4/5 och är i gott sällskap, på kritiker.se snittar skivan 4,2. Värt att nämna är också att alla de här omdömena är baserade på fler recensioner än de för skivorna som faktiskt är nominerade till grammisen.
 
 
Alltså, att Crashdiet ska sitta på Grammisgalan och tro att de har gjort en av årets bästa skivor medan Cult of Luna inte är inbjudna, det är så jävla uppochner så klockorna stannar.
 
Tur att både Cult of Luna och In Solitude är nominerade till motsvarande kategori på P3 Guld. Det är en gala som levererar när Grammisgalan har blivit ett skämt.

Lana del rey - tropico

Kategori: Musik

 
I väntan på Lana Del Reys nya album, som har fått namnet Ultraviolence, går det nu att se hennes kortfilm Tropico som hon jobbat med den senaste tiden.
 
Det är en 27 minuter lång film skriven av Lana och regisserad av Anthony Mandler, musikvideoregissören som har gjort en lång lista videos med några av de största artisterna. Bland annat regisserade han videorna till Lana Del Reys National Anthem och Ride, och visst känner man igen stilen.
 
Lana Del Rey spelar själv den ena huvudrollen, tillsammans med modellen Shaun Ross. Det hela börjar med en egen version av Eva och Adam i paradiset. I himlen har Jesus sällskap av de amerikanska gudarna Elvis, Marilyn Monroe och John Wayne. När Eva (Lana) biter i äpplet tar istället en dekadent historia om en strippa i Los Angeles vid.
 
Det hela är förstås mer ett konstnärligt projekt än en film med en tydlig story. Filmen är uppbygd runt tre låtar, Body electric, Gods & monsters och Bel air, däremellan pratar Lana och John Wayne lite över de snygga bilderna.
 
Det är en snygg film, särskilt Gods & monsters-delen är bra. Samtidigt känns det som att det räcker att se den en gång, och förmodligen inget som kommer att bli särskilt stort utanför Lana Del Reys fanbase.
 
Kul projekt, men nu ser jag fram mot nya skivan!
 
 
 
 

STHLM Fields

Kategori: Musik

 
Gärdet. Det här fältet kommer att fyllas med thrashfans i slutet av maj nästa år när nya festivalen STHLM Fields arrangeras.
 
Dragplåstrena som är klara är Metallica och Slayer, vilket direkt fick mig att tänka på Sonisphere Hamburgs lineup:
 
 
Metallica och Slayer. Mastodon. Och Ghost. Vilken jävla uppställning! Dessutom är ju Iron Maiden ute på vägarna igen i sommar.
 
Möjligheterna finns, Live Nation!
 
Fast, när de presenterade festivalen idag så pratade de om att satsa brett och en potentiell publik på 50 000, vilket är en enorm siffra. Tyvärr är väl i alla fall Mastodon lite för smala.
 
Det är också lite oklart vilken slags festival det är. Metallica och Slayer skriker ju hårdrocksfestival, men Thomas Johansson på Live Nation pratade om tänkbara framtida headliners som Coldplay, Beyoncé och Jay Z.
 
Det blir spännande att se vad det är för genres som tillkommer till premiärfestivalen, ytterligare ca sex band tror jag skulle tillkomma. Plåtarna släpps den tionde.
 
 

Reptile Brain Music

Kategori: Musik

 
När Nicke Borg gästar SVT-produktioner på rad (Alla tiders hits, Dobidoo) och Ralf Gyllenhammar gästar Laila Bagge och Niclas Wahlgren på bästa sändningstid, så är det skönt att veta att Nicke Andersson fortfarande håller rockfanan högst i Sverige.
 
Imperial State Electric började som ett soloprojekt efter The Hellacopters uppbrott och har nu växt sig till en av landets mest pålitliga rockakter.
 
 
Musiken påminner i vanlig ordning om tidiga Kiss och Alice Cooper. I Born again kommer bluesinfluenserna fram också.
 
En snabb skiva (12 låtar på en dryg halvtimme) med hög kvalitet, men den når inte riktigt samma höjder som de tidigare skivorna. Jag håller debuten högst och uppföljaren Pop War som näst bäst, de har lite mer karaktär än Reptile Brain Music.
 
Men, när Nicke Andersson med manskap levererar en halvtimme rock'n'roll är det bara att tacka och ta emot.
 
Frågan är bara: Nu när vi har fått tre album med Imperial State Electric, är det dags att återförena Death Breath, Nicke?
 

Night time, my time

Kategori: Musik

21-åriga Sky Ferreira har släppt låtar sedan 2009 och i slutet av oktober släpptes hennes första fullängdare Night time, my time. Anledningen till att det har dröjt så länge är mest bråk med skivbolaget Capitol. Men skivan var värd väntan, den innehåller några av årets bästa poplåtar!
 
Musiken har tyvärr hamnat lite i skymundan. I september greps Sky av polisen med ecstacytabletter på sig, och skivomslaget har förstås inte passerat obemärkt:
 
 
Men lite skandalrubriker adderar förstås till rockstjärneimagen.
 
Det är i alla fall en grym skiva med influenser från både pop, indie och rock. 
 
Häromdagen var hon gäst hos Letterman och framförde singeln You're not the one med cool Debbie Harry-look: 
 
 
Bäst på skivan är dock trallvänliga 24 hours:
 
 
Night time, my time har inte släppts i Sverige än (men finns förstås på Piratebay för den som vill). Läs mer om Sky på Pitchfork.
 
 

Bäst vecka 48

Kategori: Musik

Här är två nya skivor som är bra (och självbetitlade båda två):
 
INVSN - INVSN
 
Nya plattan från Dennis Lyxzéns INVSN (tidigare Invasionen) för ofta tankarna till åttiotal och synthmusik. Blandat med de tidigare skivornas punk och pop så blir det ett riktigt snyggt resultat.
 
Flera bra hits på skivan, men Gud har övergett oss och Söder om himlen smäller högst för mig. Bland de bästa svenska plattorna som har släppts i år!
 
 

Night - Night
 
Linköpings Night har släppt två singlar och kommer nu med första fullängdaren. Tänk Saxon och Judas Priest.
 
Är det originellt? Nej.
 
Är skivan full av tuffa riff, falsettsång och allsångsrefränger. Ja!
 
Klassisk hårdrock som går hem i alla väder.
 

Nordic music prize

Kategori: Musik

 
Watain, Ghost och In Solitude är alla med bland de svenska nomineringarna till Nordic Music Prize. Kul!
 
I konkurrensen från alla olika musikstilar och artister från de andra nordiska länderna så tror jag nog att det är Ghost som kan komma längst.
 
Läs mer om priset och de andra svenska nomineringarna här. (Om jag får gissa så är det Avicii och Veronica Maggio som ligger bäst till).
 
 

Vi ska beväpna oss

Kategori: Musik

 
Blev tipsad om den nya coverplattan Tyst för fan - Ekon från Ebba Grön. Ett gäng intressanta svenska artister tar sig an Ebba Gröns låtskatt.
 
En riktigt bra platta där alla artister tar låtarna och gör dem till sina egna. Det blir allt från hiphop till rock och electropop.
 
Fem höjdpunkter:
 
1. Samling - Beväpna er. Älskar krocken mellan den lugna och harmoniska musiken och texten "ja dom tål lite bly i nackarna, för vi, vi ska beväpna oss."
 
2. Julia Vero - Die Mauer. Tung electroversion av mur-balladen.
 
3. Satan Takes A Holiday - Häng gud. Ebba Gröns mest blasfemiska två minuter blir en modern rocklåt.
 
4. Say Lou Lou - Uppgång & fall. Kul att höra Say Lou Lou på svenska! Snygg och stämningsfull pop.
 
5. Farsta - Mental istid. Kul kuriosa: Farsta utgörs bland annat av Gurra från Ebba Grön. Mental Istid var den enda låten han inte spelade på på Ebba Gröns skivor.
 

I'm crucified

Kategori: Musik

 
 
Vad händer om man kombinerar exotisk eurodisco från 90-talet med en satanistisk påve och hans mannar? 
 
Det blir ett ganska jävla bra resultat!
 
Ghosts cover på Army of Lovers Crucified ligger uppe på Spinefarm Records soundcloudprofil nu (tillsammans med hela den nya EP:n).
 
Det är inte bandets bästa cover, refrängeren blir lite tjatig i slutet. Men passar bra i Ghosts kostym och jag älskar verserna där Papa Emeritus II pratsjunger på ett sätt som passar perfekt ihop med skivans omslag.
 
En riktigt bra cover-EP (plus en live-version av Secular Haze). Ett av årets snyggaste omslag med, blir fint när den fysiska skivan dyker upp så man får ställa den i skivhyllan.
 
 

Haze, Lou Lou, Gaga

Kategori: Musik

Här kommer ett gäng grymma låtar från ett gäng grymma tjejer:
 
Amerikanska rapparen Angel Haze släpper sin deutplattta nästa år. Just nu håller hon på med något slags 30-dagarsprojekt där hon släpper en låt om dagen. Det har bland annat blivit några grymma covers, Summertime sadness av Lana Del Rey, Same love av Macklemore & Ryan Lewis och Wrecking ball av Miley Cyrus är några av dem. Särskilt Wrecking ball och Same love är fantastiska.
 
För mer läsning om Angel Haze rekommenderar jag den här intervjun i Nöjesguiden från Way Out West i somras.
 
 
 
 
Systrarna Kilbey som utgör duon Say Lou Lou släppte den fantastiska singeln Julian tidigare i år. Den 25 november kommer EP:n Better in the dark. På Soundcloud finns titelspåret och Beloved, två riktigt bra låtar. Kolla även upp covern på Tame Impalas Feels like we go backwards.
 
 
 
 
Det är bara dagar kvar tills Lady Gaga släpper sin tredje skiva Artpop (11 november), för den som vill så går det att förhandslyssna på iTunes. Själv har jag fastnat för den SMÄKTANDE balladen Dope som även finns på spotify.
 

Så mycket, mycket bättre

Kategori: Musik

Årets säsong av Så mycket bättre har som bekant börjat. Ganska intressanta artister i år, framför allt Ebbot och Ken som är färgstarka karaktärer på sina helt egna sätt.
 
Det går ju alltid att drömma om vilka man skulle vilja se i programmet (Thåström, Robyn, Thomas Öberg), men jag tänkte höja insatserna och presentera dröm-lineupen för ett Internationellt Så mycket bättre:
 
Lana Del Rey
En fantastiskt röst med ett gäng låtar som skulle göra sig bra i alla möjliga versioner. Jag är säker på att hon skulle göra otroligt bra covers dessutom.
 
Bono
U2 har en låtskatt som de andra medverkande kan gräva djupt ur. Lana Del Rey gör en finstämd version av Sunday Bloody Sunday. Gruppaktiviteten på Bonos dag blir att designa personliga solglasögon.
 
Marilyn Manson
Står för det rockigare inslaget. Manson har redan gjort flera covers (Tainted love, Sweet dreams are made of these, Personal jesus) som har varit grymma. Han har väl däremot inte gjort något eget bra sedan 2007, dags för en Så mycket bättre-revival.
 
Madonna
Säsongens grande dame. Hon och Marilyn Manson skapar rubriker i skvallerpressen med en oväntad fling. Gör årets stora klubbhit med sin cover på Springsteens Dancing in the dark
 
Bruce Springsteen
Ytterligare en enorm låtskatt att välja och vraka ur, Springsteen har en självklar plats vid bordet.  
 
Gwen Stefani
Här finns det mycket material för de andra att välja på, från funkig rock med No Doubt till electropop från Stefanis soloskivor. Får också en revival efter programmet.
 
Jay Z
Så mycket bättre har ju allt som oftast haft ett hiphop-inslag så för att följa mallen slänger jag in Jay Z. Säsongens starkaste historia, från knaklangning i Brooklyn till familjelivet i Hamptons. Marilyn Manson gör en ösig version av 99 problems.
 
Okej så jävla internationellt blev det inte, med sex av sju personer från USA. Men så blev det i alla fall. Nu går det ju att komma på hundra artister till som borde få vara med, men de sparar vi till säsong två.

Nytt från LDR tack!

Kategori: Musik

Den perfekta höstkvällen? Såhär: mörkret faller på, regnet smattrar mot fönstren och Lana Del Rey från högtalarna.
 
Satan vad bra den självbetitlade skivan är, särskilt tillsammans med EP'n Paradise som kom i början av året. Totalt 23 låtar som varierar mellan bra och genialiska. Young and beautiful som spelades in till filmen The Great Gatsby är inte dålig heller.
 
Men nu börjar det bli dags för en ny skiva. I en intervju nyligen pratade Lana om att hon inte vet hur den ska bli och när den kommer:
 
"When people ask me about it, I just have to be honest, I really don't know. I don't want to say, 'Yeah, definitely, the next one's better than this one,' because I don't really hear a next one. My muse is very fickle. She only comes to me sometimes, which is annoying."

I vilket fall som helst har hon garanterat material på gång. Tidigare under året har det läckt ut en hel del låtar, bland annat de nedanstående. Även om det hörs att det inte är helt färdiga låtar utan mer åt demohållet (förutom Queen of disaster) så är det grymma låtar allihop. Särskilt Angels forever och Black beauty. Dessutom finns flera låtar som har läckt, bland andra True love on the side som låter helt annorlunda mot det tidigare materialet. Det är absolut inte dåligt, men ett mycket modernare sound med rockinfluenser.
 
I citatet ovan verkar hon klaga på att inspirationen kommer för sällan, men jag ser inte riktigt problemet. På Lana Del Rey: Paradise edition var det sammanlagt material nog för åtminstone två skivor och nu har det läckt material som skulle räcka till en tredje.
 
Men, den som väntar på något gott... Jag tvekar inte på att Lana Del Reys tredje skiva (ja, hon släppte en skiva innan den självbetitlade) kommer att vara värd väntan!
 
 
 
 
 
 

Mastodon live at Brixton

Kategori: Musik

 
Så himla fint att ett av världens bästa band släpper ett nytt livedokument. Extra fint när man själv var på en av turnéns andra spelningar. Mastodon - Live at Brixton släpps den tionde december. Enbart som en digital relese, både som skiva och film.
 
 
Mastodon har ju hittills släppt en liveskiva, Live at the Argon, då var det hela Crack the Skye plus några bonuslåtar som framfördes. Den här gången är det ett betydligt mer blandat set, med mycket från The Hunter som släpptes precis innan den här turnén:
 
01. Dry Bone Valley
02. Black Tongue
03. Crystal Skull
04. I Am Ahab
05. Capillarian Crest
06. Colony of Birchmen
07. Megalodon
08. Thickening
09. Blasteroid
10. Sleeping Giant
11. Ghost of Karelia
12. All The Heavy Lifting
13. Spectrelight
14. Curl of the Burl
15. Bedazzled Fingernails
16. Circle of Cysquatch
17. Aqua Dementia
18. Crack The Skye
19. Where Strides The Behemoth
20. Iron Tusk
21. March of the Fireants
22. Blood and Thunder
23. Creature Lives
 
Spelningen i Stockholm en dryg månad innan var grym, 90 minuters fantastiskt ös. Förhoppningsvis är den här konsertfilmen lika grym!
 

Halloween

Kategori: Musik

Det är Halloween i veckan!
 
Här är den bästa spotifylistan till halloweenfesten. Mycket Alice Cooper förstås, och mycket Wednesday 13. Men även lite annan bra skräckrock:
 

Dead Soul - In the darkness

Kategori: Musik

 
När jag flyttade till en möblerad andrahandslägenhet i Stockholm tog jag av förklarliga skäl inte med mig mina högtalare, förstärkare och vinylspelare. Det ångrar jag som allra mest nu när Dead Souls debut-fullängdare släpps. Basgångarna på den här skivan är inte gjorda för datorhögtalare eller ens ett par bra hörlurar. Den här musiken ska få parkettgolvet att spricka och rutorna att skallra.
 
Det är inte helt lätt, och kanske inte helt nödvändigt, att sätta en genrestämpel på Dead Soul. Elektronisk bluesrock kanske. Mycket beroende på sångaren Anders "Slidin' Slim" Landelius bakgrund som bluesartist. På sin Facebook-sida berättar Anders om hur många av låtarna började ta form runt 2008 och hur Dead Soul senare bildades tillsammans med Niels Nielsen (musiker och producent från Östergötland som bland annat har producerat åt Ghost).
 
 
Texterna handlar, enligt Anders, om de mörkare stunder som han upplevt under sitt liv. Och visst hörst det att det är en mörk skiva, med låttitlar som They will pay, Hounds of hell, Lost my will, God where are you now och Kill the past. Mycket religiös tematik i texterna.
 
Framför allt är det en skivans kombination av tung bas och snygga melodier som får mig på fall. Öppnande Hounds of hell fastnar direkt på hjärnan med sin otroligt mäktiga melodislinga. Skivans andra halva håller riktigt hög klass. Där ingår bland andra singeln Find that man (som har ändrats en del och blivit lite längre) och den countrydoftande balladen Lost my will
 
Dead Soul har gjort en av höstens bästa skivor och den låter inte som något annat. I vinter hänger de med som förband på Ghosts skandinavienturné, det är ett sånt där sällsynt tillfälle när jag ser fram mot förbandet lika mycket som huvudbandet.
 

Punk!

Kategori: Film

 
Var på bio och såg Vi är bäst! ikväll. En av de bästa filmerna jag har sett i år! Ger den fyra tuppkammar av fem möjliga.
 
Bra skådisar, perfekt tidsinramning och massa bra musik.
 
Får en att önska att man upplevde såna här svettiga lägenhetsfester: