satanindistortion

 

Alla som har sett Killinggängets serie Percy Tårar minns säkert Hardy Nilsson. Musiknörden med den ohjälpliga östgötskan som hänger i bakgrunden på Expressen Fredags redaktion. Han driver sitt eget fanzine, Common People. "Fanzine?" säger kanske någon nu. Ett fanzine var en tidning, ett magasin gjort av ett fan av något, inte sällan musik. Fan-zine. Det var do it yourself-attityden i sin finaste form, ungdomar som med hjälp av papper, sax, lim och kopiatorn på farsans jobb satte ihop tidningar om det de själva ville läsa om.

 

Många av dagens journalister och tidningar har sitt ursprung i fanzines. Jan Gradvall, en av Sveriges mest erkända musikskribenter började med fanzinet Jörvars Gosskör. Martin Karlsson, i dag chefredaktör på Sweden Rock Magazine drev fanzinet Megalomaniac. Sweden Rock Magazine startade förresten också som ett fanzine, Bright Eyes Metal Magazine. Och i Norrköping 1991 startade Robban Becirovic fanzinet Close-Up Magazine, som växte sig större och i dagarna kommer ut med sitt 143:e nummer.

 

Robban tryckte upp tusen ex av det första numret och började sälja, ungefär som Hardy Nilsson som går till Pet Sounds på Skånegatan i Stockholm för att sälja in Common People...

 

 

Men något hände med fanzinen. Internet hände. Fanzinen förvandlades från pappersformat till bloggar och nättidningar. Och där någonstans försvann också en viss charm. Samtidigt sitter de etablerade musiktidningarna fast i redan uppkörda spår.

 

Så därför vill jag uppmana alla med ett kombinerat musik- och skrivintresse att gå tillbaka till gammelmedia. Starta en papperstidning med bra texter och snygga bilder, om banden som gör demos i dag men kommer stå på scener runt om i världen i framtiden. Jag lovar att jag kommer vara den första att köpa ett nummer.

 

Det är dags för det gamla hederliga fanzinet att komma tillbaka, tiderna förändras hela tiden, något även Hardy Nilsson får erfara...