satanindistortion

Efter en vecka med Hamburg-resa, ett mycket trevligt midsommarfirande och en midsommardag som ägnades åt återhämtnig ska jag försöka kicka lite liv i bloggHen igen.

 

Det blev en grym resa till Hamburg. Jag gillade staden, särskilt området St. Pauli (där den första Turbojugend startades). Riktigt coolt! Maten var mindre imponerande, den tyska matkulturen lämnar väl en del att önska minst sagt. Men ölen var god, så det slank ner några stycken...

 

Men huvudattraktionen på resan var förstås onsdagskvällens Maidenkonsert. Och jag tror vi alla var överens om att det var en otroligt jävla bra konsert. För mig var det nionde gången jag såg dem och den här konserten hamnar nog på topp tre. Hittills, jag tror att konserten på Friends arena kan toppa den här, möjligtvis Malmö också. Framför allt för att ljudet var sådär, i alla fall i mitten längst fram där vi stod. Det som hördes mest var Steves bas.

 

Men det var det enda negativa med spelningen. Arenan (inomhus, hockeyarena), publiken (12000) och framför allt setlisten var perfekta.

 

Setlisten baseras som bekant på 1988 års liveupptagning Maiden England, men med en del justeringar. Somwhere back in time-turnén 2008 hade en greatest hits-setlist som hette duga men frågan är om den här inte är snäppet vassare. Jag ska inte spoila för mycket om någon vill bli överraskad på sverigespelningarna (det är en googling bort i vilket fall), men jag måste bara säga att inledningen Moonchild, Can i play with madness och The prisoner är bland det bästa jag har varit med om i konsertväg. Helvete vilken öppning!

 

Det är också mer pyro och scenshow än det har varit de senaste åren. Allt som allt dryga 90 minuter med Iron Maiden i sitt esse. Ni som ska se dem i sverige kommer inte att bli besvikna, och jag är sjukt peppad på att se dem igen. Två gånger till känns nästan för lite...