satanindistortion

Två saker är anmärkningsvärda när Witchcraft står på Dynamos scen på lördagskvällen:

 

1. De har en gitarrist som är femton år (sexton på tisdag). Killen är alltså född 1997. Bisarrt att man ska behöva känna sig så gammal.

 

2. De har en frontman som är antitesen till en rockstjärna. Alltså, Magnus Pelanders röst är fantastisk, det är inget att orda om. Men visuellt så passar han inte in i bandet för fem öre. Han lufsar upp på scenen, lite lönnfet och med dålig hållning i en skjorta och ett par gråa jeans. Håret är bara en ofriserad kalufs och han gör massa rörelser som är... konstiga, minst sagt. Det ser ut som Witchcraft har tagit första bästa WoW-nörd och bett honom sjunga.

Jag vill inte döma ut honom bara på grund av att han inte ser ut att spela i ett rockband, men problemet är att han är så okarismatisk på scenen att han inte når utanför scenkanten. Rösten låter fortfarande bra, men han är mest jobbig att se på.

 

Musikaliskt är det bra och det är en bra setlist som Witchcraft levererar. An alternative to freedom, Schyssta lögner och Witchcraft låter grymt bra. Men det lyfter ändå inte riktigt för mig. Jämfört med genrekollegorna Graveyards spelning i samma lokal några månader tidigare står sig Witchcraft tyvärr ganska slätt.