Årets skivor, 2013
Kategori: Musik
Det bästa av det bästa som släppts i skivväg under året som gått:
10. Kvelertak - Meir
Några transportsträckor till trots levererade norrmännen i Kvelertak en stabil uppföljare till debuten. Det går inte att värja sig från öset i låtar som Trepan, Bruane brenn och Månelyst. Poäng också för årets skönaste låttitel, Snilepisk. Jag hade själv det stora nöjet att bli manglad av Kvelertak live på Bråvalla i somras och konstaterade att det är på scenen norrmännen gör sig bäst.
9. Bombus - The poet and the parrot
Hård jävla rock från Göteborg. Skivan släpptes i samma veva som jag flyttade till Stockholm, och kanske laddar det den med någon slags personlig positiv energi. Det är hur som helst en skiva med stenhårda riff, snygga melodier och brutal sång.
8. Daft Punk - Random Access Memories
Skivan som skapade störst hysteri bland landets manliga, vita, medelålders musikskribenter. Det delades ut toppbetyg till höger och vänster, och bland annat skrev en gråtmild Markus Larsson "det är så bra att jag tappar talförmågan. Jag kan bara lyssna och skrika". Men det är bara att instämma i att den franska duon har gjort en av årets mest spännande skivor, från första tonerna i Give life back to music som kunde vara vinjett till en åttiotalsserie a la Miami Vice, till Contact där man slungas ut i rymden i hyperspeed. Det melankoliska discosoundet i Instant crush, storbandssvänget i Touch och det spröda pianot i Within är några av höjdpunkterna.
7. Queens Of The Stone Age - ...like clockwork
Jag har aldrig varit något QOTSA-fan, men med den här skivan sopade Josh Homme undan fötterna på mig. Grym, dynamisk rock. Bland annat med Elton John som gästartist. Det ska ha varit Elton själv som ringde upp och bad om att få vara med på ett hörn. "You need a real queen", lär han ha sagt.
6. Satyricon - Satyricon
Det tog fem år för Satyricon att krysta fram uppföljaren till The age of nero, men det var värt väntan. Det finns få tråkiga stunder på den här skivan. Ösig black'n'roll i vanlig ordning.
5. Watain - The wild hunt
På femte skivan är det något av ett nytt Watain man får stifta bekantskap med. Powerballaden They rode on har det förstås pratats mycket om, men här finns även febriga djungeltrummor, valstakt och mer ren sång än vad som egentligen är kosher. Nej, The wild hunt når inte riktigt upp till höjderna som Lawless Darkness och Sworn to the dark bjöd på. Men under sina finaste stunder är skivan precis så diabolisk som sig bör.
4. In Solitude - Sister
Andra bandet från Uppsala. Watains skyddslingar In Solitude slår dock veteranerna på fingrarna med sin tredje platta. Föregångarna bjöd på rak hårdrock inspirerad av det sena åttiotalets new wave of british heavy metal, på Sister har det utvecklats till något större. Det är vackert och mörkt. Framför allt kanske det är Henrik Palms och Niklas Lindströms skiva, med ett gäng fantastiska gitarriff och solon.
3. Kongh - Sole creation
Fyra låtar är så perfekt längd för en skiva av den här magnituden. Inget utfyllnadsmaterial, inget lull-lull. Bara fyra svintunga låtar. Årets tyngsta platta.
2. Ghost - Infestissumam
Ghost hade STORA förväntningar på sig när man skulle följa upp Opus Eponymous. Och visst lyckades konciliet att skapa en platta full med hits. Monstrance clock är en av årets mest episka låtar och den har sällskap av hits som Per aspera ad inferi, Secular haze, Year zero och Depth of satans eyes. Det här var plattan som Ghost tog över världen med. Samtidigt, riktigt lika bra som debuten är den inte.
1. Cult of Luna - Vertikal
Det var ett close call om vem som skulle få förstaplatsen. Men Ghost har hyllats ordentligt både i sverige och utomlands, och Cult of Luna förtjänar att hyllas så mycket det bara går för Vertikal. Jag älskar tänkande band, som gör skivsläpp till så mycket mer. Med Eternal Kingdom diktade Cult of Luna upp en historia om en kvarglömd dagbok i ett nerlagt mentalsjukhus, onda fabeldjur och galenskap. Den här gången har de gjort ett soundtrack till en dystopisk framtidsstad. Tänk betong, ånga och neon. Bara känslan man får av introt är värd fem plus. Att de efterföljande låtarna är genialiska är grädden på moset.
Bubblare: Sibille Attar - Sleepyhead, Håkan Hellström - Det kommer aldrig va över för mig, Dead Soul - In the darkness, Carcass - Surgical steel, Skogen brinner - 1st, Veronica Maggio - Handen i fickan fast jag bryr mig, Jex Thoth - Blood moon rise, Black Sabbath - 13, Sky Ferreira - Night time, my time, Uncle acid & The deadbeats - Mind control, INVSN - INVSN.
