Grammisskandal
Kategori: Musik
Nomineringarna till Grammisgalan kom idag och den stora frågan är: Rökte juryn på innan de spikade nomineringarna till Årets hårdrock/metal?
Absolut, Ghost och Watain är två självklara kandidater (Ghost lär ta hem statyetten).
Men Crashdiet?
Nicke Borg Homeland?
The Kristet Utseende?
Är det ett skämt? Jag går in på sajten kritiker.se som samlar recensioner och kommer fram till detta:
Crashdiet snittar 3,5 poäng. Ganska hyfsat, men det här är ett skivsläpp som passerade obemärkt.
Nicke Borgs skiva snittar 2,7 poäng. Gaffa kallar den för "en ljudlig 40-årskris."
Buskisbandet The Kristet Utseende får 3,3 poäng.
Samtidigt har grammisjuryn förbisett ett helt gäng fantastiska släpp från året som gått. Vad sägs om Cult of Luna, Kongh, In Solitude eller Bombus? Hyllade skivor allihop.
Bombus skiva The poet and the parrot som släpptes i september snittar 4,0 på kritiker.se. Både Expressens Martin Carlsson och Aftonbladets Mattias Kling slår till med betyget 4/5.
In Solitudes Sister, ännu en av årets mest hyllade skivor, snittar 4,2. Full pott i bland andra Sydsvenskan, "det som flödar ur gitarrerna gnistrar och glimrar som stjärnor i natten" skriver John Palmér Jeppsson.
Konghs Sole creation får 3,8 på kritiker.se. Gaffas Tomasz Swiesciak beskriver öppningsspåret på följande sätt: "Det primitiva men gungande riffet är hypnotiserande innan David Johanssons growl bryter ytskiktet och levererar ett standardmässigt Kongh".
Men framför allt vill jag lyfta fram Cult of Luna, vars Vertikal slog ner som en bomb redan i januari. Jag utnämner det till årets bästa platta. Den är genialisk, inte bara musikaliskt utan med hela konceptet. Så här skriver Fredrik Strage i sin recension för Dagens Nyheter:
"Bandet skrev ett manifest innan de spelade in sin nya skiva. Det innehöll ord som karg, monoton och maskinell. Målet var att fånga samma avhumaniserade atmosfär som Fritz Langs science fiction-film ”Metropolis” från 1927. Titeln ”Vertikal” syftar på att låtarna reser sig likt hiskliga skyskrapor, samtidigt som Johannes Perssons plågade skrik tycks illustrera hur invånarna pressas ner i kloakerna."
Strage gav skivan 4/5 och är i gott sällskap, på kritiker.se snittar skivan 4,2. Värt att nämna är också att alla de här omdömena är baserade på fler recensioner än de för skivorna som faktiskt är nominerade till grammisen.
Alltså, att Crashdiet ska sitta på Grammisgalan och tro att de har gjort en av årets bästa skivor medan Cult of Luna inte är inbjudna, det är så jävla uppochner så klockorna stannar.
Tur att både Cult of Luna och In Solitude är nominerade till motsvarande kategori på P3 Guld. Det är en gala som levererar när Grammisgalan har blivit ett skämt.
