Jag hade ju en krönika i tidningen häromdagen, och jag ska väl inte vara sämre än Fredrik Backman och lägga upp den även här på bloggen. Så here you go, ett stycke krönika, publicerad i Folkbladet 10/7. Nu ska jag sätta mig och börja fila på nästa, som ska gå den sjunde augusti.



Jag skulle vilja vara en vampyr. Helt allvarligt. Femte säsongen av True Blood har börjat, det blir så här då.

Jag brukar bli lite för inspirerad av filmer och serier som jag tittar på. Fantiserandet om att befinna sig i en helt annan verklighet, ett sätt att fly den trista vardagen som jag antar att de flesta kan relatera till. I alla fall upp till sådär tio års ålder. Men jag kan inte hjälpa det, när jag ser True Blood kan jag inte tänka på något annat än hur det skulle vara att vara en vampyr.

Och låt säga nu att vi befann oss i True Blood-världen och du hade valet: vampyr eller människa. Vad blir det? Tillåt mig lista fördelarna med vampyrlivet:

Du är odödlig. Ja, inte helt odödlig kanske, men så länge du inte får en påle genom hjärtat är du ganska safe. Alla skador du drar på dig läker omedelbart, för att inte tala om att du kommer få uppleva framtiden. Om de där flygande bilarna som folk har fantiserat om sen femtiotalet någonsin blir verklighet, ja då kommer du kunna glida runt i den fräsigaste modellen.

Fast någon bil kommer du inte behöva. Du kommer kunna röra dig sjukt snabbt. Varje gång som du stått och väntat på en försenad buss, stressad för att det där mötet börjar om två minuter, och tänkt ”om man bara kunde teleportera sig dit”. Ja, det kommer du i princip kunna. Fast några jobbmöten kommer du inte behöva gå på.

Du är nämligen helt fri från samhällets kedjor. Slita häcken av sig på ett jobb man hatar med fyra veckors semester som belöning? Tillåt mig hånskratta. Varje natt är en semester. Hur du ska tjäna ihop pengar är förstås en senare fråga, men jag antar att det inte är så svårt att råna en bank när du kan hypnotisera expediten och sen sticka därifrån innan hen hinner säga ”sparkapitalkonto”.

För hypnotisera kan du. Och det är jättesmidigt. När din partner lägger fram helgens aktiviteter tar du bara fram din djupaste blick: ”Älskling, jag tänkte att vi ska hälsa på min föräldrar i helgen.” ”Nej det ska vi inte.” ”Nej det ska vi inte.”

Sist men inte minst har du ett par svincoola huggtänder som du kan fälla ut när du vill, och om inte det är ett partytrick så vet jag inte vad som är.

Men. Såvida evolutionen inte tar ett stickspår inom den närmsta tiden så är och förblir det en dröm. Men det är inget fel på att hålla en dröm vid liv. Som en viss norrköpingsgrabb sjöng: ”Jag är en vampyr, jag suger och spyr, låt mig komma in, jag vill bli din...”