satanindistortion

 

Den känns lite... speciell. Med manskör i början och smått countryaktiga verser. Men visst, Moonchild var lät också skum första gångerna jag hörde den.

 

Om det är något HCSS kan så är det att skriva bra refränger och det har de lyckats med den här gången också. Samtidigt börjar man bli smått trött på bandets party-sleaze. Det har varit ganska tätt mellan skivsläppen de senaste åren. Skivorna har ju inte direkt några dåliga låtar, men wow-känslan infinner sig aldrig heller.

 

Jag är mer sugen på att höra något nytt från Crashdiet för tillfället!