satanindistortion

Mammas pojkar

Kategori: Allmänt

 
Jag såg Mammas pojkar i helgen. Först måste jag bara säga att jag älskar Ulf Malmros filmer. Den bästa sommaren, Smala Sussie och Bröllpsfotografen räknar jag till de bästa svenska filmer som gjorts. Tjenare kungen - not so much, men den är ändå helt okej.
 
Så förväntningarna var höga och på trailern verkade Mammas pojkar spela i samma liga. Grundstoryn om två tvillingar som curlas av sin mamma och samtidigt är stenhårda (enligt sig själva i alla fall) hårdrockare är ju bra och trailern bjöd på en del skratt.
 
Men jag gick ändå från bion med en besvikelse över filmen.
 
 
Björn Starrin och Johan Östling gör absolut bra ifrån sig i huvudrollerna men det stora problemet är manuset, som inte alls är lika vasst och roligt som i Malmros tidigare filmer. Det är nog också första gången jag ser Kjell Bergkvist i en roll där han inte på något sätt äger varje scen och är rapp i käften. Snarare är filmen fylld av scener som bara liksom rinner ut i ingenting istället för att sluta med en vass replik.
 
Det samma kan sägas om storyn som inte riktigt får något slut. Säcken knyts aldrig riktigt ihop. Och överlag är det lite svårt att säga vad filmen handlade om efter att man har sett den. Två bröder som får sparken och letar jobb och även vill arrangera ett konvent plus blir kära i samma tjej, samtidigt som deras mamma har en kamp mot grannen som är samma kille som sparkade bröderna, fast sen...
 
Det känns som att filmen hade vunnit på en tydligare story.
 
Visst finns det en del roliga ögonblick. Den upprepade repliken om brödernas headbangande och luftgitarrspelande ("Det känns säkert jättetufft, men det är det inte", typ) till exempel. Men de är faktiskt ganska få.
 
 
Istället för Starrin, Östling och Bergkvist så är det kvinnorna som lyser starkast i den här filmen. Allra mest Mia Skäringer, som jag i och för sig kan tycka gör samma roll som alltid. Men det är ju precis vad man kan säga om Kjell Bergkvist, så vad fan! Hon är i alla fall den som levererar de roligaste replikerna i filmen och gör rollen som Jenny riktigt bra.
 
Lotta Telja är som vanligt bra, även om hon här oftast fungerar som ett bollplank mot de andra. Och Tuva Novotny känns knappt igen bakom gothsminket men gör en jävligt underhållande roll som en ond norska.
 
Jag kan inte riktigt bestämma mig, 2 eller 3 av 5 möjliga. Men det är kanske inte så viktigt, Mammas pojkar hamnar väl någonstans i mitten där. När filmen är slut är jag mer sugen på att se om Bröllopsfotografen än att se Mammas pojkar igen.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: