satanindistortion

Efter tre dagar på Bråvalla Festival är det sofflocket hela dagen som gäller.

 

Jag tycker det var en riktigt bra festival, vädret kunde fått vara bättre på torsdagen och lördagen bara (regnvalla). 3G-täckningen på området var obefintlig också, annars led jag inte av några missar från arrangören. Men jag kan tänka mig att de som tog bilen gärna skulle sluppit trafikkaoset (kövalla).

 

Det gör inget att det regnar när Thåström kliver upp på scenen. Det adderar bara till stämningen. Det gör även den nya och grymt snygga scendesignen. Men det bästa är setlisten, från den oväntade öppningen Djävulen och jag, via blytunga Axel Landquists park och St: Anna katedral, till den fantastiska avslutningen Die mauer med Thåström på akustisk gitarr. Det är en hitparad utan dess like. Det finns förstås alltid fler låtar man vill höra men den här setlisten är fem plus! Jag skrev visserligen utan inbördes ordning, men det här var den bästa spelningen, hands down!

 

 

Vi som inte ville se Green Day såg istället norsk black metal/hardcore/punk. Så jävla ösigt! Jag blev imponerad av att låtarna framfördes så pass bra live, det skulle lätt kunna bli grötigt med tre gitarrer på den lilla scenen. Men Kvelertak levererade ett gig i toppklass. Mosh!

 

 

Jag satsade mest på att se säkra kort på festivalen, det var mycket att hinna med bara det. Men under ett hål i schemat blev det en ny upptäckt: Frank Turner och hans band. Vilken energi och spelglädje! Engelsmannen Frank både pratar och sjunger på svenska, drar en låt om Gene Simmons ("what an asshole!") och får hela publiken att sjunga med i låtarna. Ett klockrent liveband.

 

 

Ett klockrent liveband är även Timbuktu med manskap. Redan efter drygt 20 minuter har de fyrat av The botten is nådd och Alla vill till himmelen och sen blir det bara bättre. Samtidigt visar sig vädret från sin bästa sida och stämningen i publiken är på topp. Fredagen fick en bra start!

 

 

Papa Emeritus II tyckte det var skönt att få komma hem till Östergötland en sväng, så skönt att han slänge på sig den östgötska flaggan i början av extranumret Ghuleh/Zombie queen. Rktigt grymt att äntligen få höra den live. Hade kanske hoppats på fler låtar från Infestissumam, men varje Ghostkonsert är en ynnest att se. Hur många fler fans fick Ghost efter den här spelningen?

 

 

Och mer då? Rammstein var förstås grymma, med en bra setlist och förstås en grym show. Hade dock hellre hört Mein herz brennt i orginalversion än den pianoversion de släppte i vintras. Icona Pop gjorde en bra (och välbesökt) spelning i ett av tälten.

 

Johnossi passerade ganska anonymt för min del. De är absolut bra live, men passar inte riktigt på den största scenen. Det hade blvit mer intimt och ösigt i ett av tälten. Kul att höra de nya låtarna live, men intrycket efteråt är lite "de var bättre förr". Även Mando Diao gav ett lite splittrat intryck. Skitkul att få höra Infruset live, men vissa låtar är bättre än andra. Det allra bästa för en festivalspelning hade varit att blanda äldre material med poesitolkningarna. Det märks att publiken tänder till på riktigt först i extranumret Dance with somebody.

 

Frank Ocean var såklart riktigt bra, även om han inte är en jätterolig scenpersonlighet. The Sounds hörde också till de bästa spelningarna, när de radar upp hitsen visar de vilka bra låtskrivare de är. Slutligen In Flames, lite för mycket låtar från senaste skivan men en riktigt bra spelning.

Jag tror att både arrangörer och publik är nöjda med de tre dagarna som har varit, det ska bli spännande att se hur FKP Skorpio förvaltar det här nästa år.

 

Det skönaste ögonblicket på festivalen var förresten kanske när jag försökte förklara för en medelålders hårdrockare med dålig hörsel att jag skulle se Johnossi: