Ghost @ Tyrol
Kategori: Allmänt
Ghost spelning på Tyrol i går var inget annat än ett bevis på att de är världens coolaste band just nu. Jag kan gnälla hur mycket jag vill på att de var bättre när inte alla kände till dem, men med den feta scenshowen och med nåt tusental i pubilken så går det inte att förneka att det är så Ghost gör sig bäst.
Jag hade aldrig varit på Tyrol förut, men snacka om perfekt inramning för Ghost. Sjukt cool lokal!
Första förbandet Dead Soul, med bland andra Niels Nielsen från Norrköping, lät riktigt bra. Vi kom in mitt i deras set, och det hade inte varit fel att höra mer.
Gillade Dead Soul mer än Switchblade som var andra öppningsakten. Det är i grund och botten en trio (med bland andra Per Wiberg, tidigare i Opeth) som gästas av David Johansson från Kongh och The Cuckoo från Terra Tenebrosa på sång. Även om Switchblade är ett bra band så är båda sångarnas huvudsysslor snäppet bättre. Switchblade blir lite väl monotont och långsamt för min del.
Och Ghost gör som väntat entré med nya dubbelmackan Infestissumam/Per aspera ad inferi. Så. Jävla. Bra. Efter att ha öppnat med Con clavi con dio i två år måste det vara rätt skönt att få lite förändring. Det syns också på bandet att de har fått en mycket mer självsäker närvaro på scenen.
Som sagt är scenshowen skapligt stor, med en snygg backdrop, intensivt ljus och massvis av rök. En mässa utan dess like.
Förutom öppningen bjuds det också på Year Zero och avslutningen Monstrance clock från nya skivan, plus hela Opus Eponymous. Here comes the sun och I'm a marionette har dock fått stryka på foten. Year Zero gör sig så jävla bra live och kan nog vara kvällens bästa stund. Monstrance clock hade jag inte lyssat på innan utan sparade till konserten, och blev förstås inte besviken. En bra låt och ett mäktigt outro.
Anmärkningsvärt också att Papa Emeritus sa några saker på svenska från scenen. Tidigare har han bara presenterat låten Ritual med ett enkelt "ritual...". Nu sa han bland annat "tusen tack" några gånger. Det bryter illusionen lite tycker jag, men lite kul ändå.
Sammanfattningsvis är det tillsammans med Strand 2011 den bästa Ghost-konserten jag har sett. Världens coolaste band just nu som sagt. När de kliver upp på scenen i sina munkdräkter blir jag lika barnsligt förtjust som när farsan plockade fram sina Kiss-skivor när jag var liten.
(Vem är eran favorit-namnlösa-gast förresten? Min är han med den svarta gitarren)
