satanindistortion

 

Hypemaskinen har dragit på STORA växlar när det gäller Daft Punks nya platta. Den första på åtta år, så det är klart att förväntningrna är höga. Och kritikerna har inte varit snåla med att slänga rosor på Random access memories.

 

Jag är lite osäker på om det är den 17 eller 21 skivan släpps, men på måndagkvällen släpptes den ut för streaming på iTunes.

 

Efter en genomlyssning är intrycket att det finns några riktigt bra spår som sätter sig direkt. Resten är såna som lär växa med tiden. Snygga enkla pop-låtar blandas med mer experimentella och jammiga spår.

 

Instant crush, Loose yourself to dance och Fragments of time är jävligt snygga låtar allihop. Det är discokula, utsvängda byxor och en nercabbad biltur på västkusten. Om man använder tidigare alster som "Technologic" eller "Harder better faster stronger" som referenspunkter så är man in for a ride. För att citera Pulp Fiction: "It ain't the same fucking ballpark. It ain't the same league. It ain't even the same fucking sport."

 

Men frågan är om coolaste låten inte är avslutande Contact. Det börjar med en inspelning från Apollo 17, på väg ut i rymden, och fortsätter med en svulstiga syntar och hårdrockstrummor. Så. Jävla. Bra.